Varning! Delar i inlägget har jag redan nämnt och jag kommer även att skriva lite om slutet.
Lyckan är total! När jag köpte Final Fight 1,2,3 var det mycket för att få tillbaka känslan från barndomen. Det ska tilläggas att det enbart är Final Fight 1 jag har spelat som barn. Mitt huvudsakliga minne är att jag inte kom så långt, närmare bestämt lyckades jag enbart ta mig till Bay area.
Final fight serien är ganska ovanliga och därför är priset rätt högt på dessa. Jag införskaffade mig därför spelen på 3DS Virtuel konsol istället.
Spelen är sidoskrollande beat em up till Super Nintendo (SNES). Mitt mål var att klara alla spel och jag började med det första. Precis som när jag var yngre så är det väldigt svårt och jag såg alla liven vaskades bort. Dessutom har man enbart 3 credits. Men efter ett par veckor lyckades jag med att slänga ut bossen från fönstret i skyskrapan! Kabam! Efteråt fick man ett fint cute sceen och ett schysst avslut på spelet.
Jag kan varmt rekommendera spelet, men det är inte ett helt felfritt lir. Det negativa med det första spelet är att musiken är precis som dina ”moves”; väldigt enformiga och många upprepningar. Däremot är det stora skillnader på miljöer och fiender.
Under spelets gång kan du plocka upp food/points/weapon där det sistnämnda är helt jäkla värdelöst! Nu vet jag inte om det är spelet i sig eller om det är portningen till VC (virtual console) som gör att när det blir för mycket action så laggar spelet. Det gjorde att jag dog ett par gånger, vilket var väldigt frustrerande.
Jag blev väldigt positivt överraskad när jag startade både Final Fight 2 och 3 och ser grafiken. Vilket lyft! Karaktärerna är mer detaljerade och i bakgrunden kan man ex se vatten rinna. Det är också tydligen att man har lagt på mer effekter och moves.
Kontentan
Alla spelen är bra, men jag skulle vilja påstå att 3:an är det bästa om man inte har någon relation till spelen. För mig kommer dock alltid det första spelet ligga lite extra varmt om hjärtat.
Nordic Player 